Tävlingar

27/07/2016

Ja denna blogg står mest och samlar damm men ibland så förvånar jag mig själv med ett inlägg 😛

Sen sist har det hänt en hel del med de fyrbenta.

Jag och Kia har tävlat en del och mina fina valpköpare har också varit aktiva med sina hundar.

Jag och Kia har debuterat i lydnadsklass 3 efter lite panikträning med momenten. Var verkligen av ren impuls att vi anmälde oss till den tävlingen. Tävlingen var inomhus i en islada, backen var täckt med sågspån och under det var det is och själva tävlingsplanen var i en hockeyrink. Kia var helt galet taggad och för första gången fick hon avdrag för pip (dock bara i friaföljet). Hon var som en missil i apporteringarna, inkallningen och rutan. Platsliggningen var lite skum, då fick vi gå på andra sidan hockeyrinken och huka oss ner bakom sargen, en hund reste sig och tyckte det var super konstigt när dennes matte försvann ner bakom sargen.

Kia gjorde momenten jätte fint och fick fina poäng i allt utom vittringsapporteringen som hon nollade. Men trots det fick hon 258 p och uppflytt och oavsett poäng var jag så glad över tävlingen för vi hade så bra känsla, det var bara ren och skär glädje. Kia gjorde allt så snyggt och brydde sig inte ett dugg om omgivningen och miljön, så himla stabil tjej. Vi fick mycket beröm från folk och domaren tyckte Kia var riktigt trevlig. Det är sånt man tar med sig från tävlingarna!

Sen har vi provat på lägre patrull och DM för patrullhundar (tjänstehundar). Det slutade med klassvinst i lägre klass och uppflytt och 2:a på DM:et och SM kval, så nu ska vi på Försvarsmaktsmästerskapet för patrullhundar 12-14 augusti i Marma. Det känns sjukt overkligt att vi gått från att inte ens sett en patrulltävling och inte veta hur de går till, till att vara kvalade till SM. Känner mig så lyckligt lottad som har en så fin hund.

På SM:et har jag inga som helst krav eller förhoppningar om bra placeringar. Jag är nöjd att vi tog oss dit med bra poäng och resten är bara ett plus. Det ska bli sjukt kul att tävla och se hur ett SM går till, för helt ärligt har jag aldrig ens varit publik på något typ av SM tidigare. Kia kommer även börja löpa inom kort så hon är verkligen inte sig själv just nu, så vi ska bara dit och få den ultimata miljö och överträningen! Jag hoppas bara att hon inte börjar löpa till SMet.

Sen har fina Rakkaus Acamas flyttat till ett nytt hem och det blev hur bra som helst för honom! Den 16 juni blev han godkänd väktarhund och jobbar nu sida vid sida med sin nya matte! Kunde inte vara mer stolt över honom! ❤ Enda nackdelen är att han har flyttat längre bort men jag hoppas ändå att jag har möjlighet att träffa honom i framtiden.

Jag har under den senaste tiden varit hundvakt åt både Rakkaus Atox och Arcas när deras ägare varit på semester. Två kanonfina killar och det är så kul att ha fortsatt kontakt med Leas avkommor och deras ägare!

Det var lite om det som hänt sen sist, nästa gång det bloggas blir nog efter SMet förutsatt att det blir något! Håll tummarna för att Kia inte börjar löpa förrän efter SMet!

Annonser

Sockerberoende

08/04/2016

I princip hela mitt liv har jag älskat sötsaker och de senaste åren har jag känt att jag faktiskt har ett sockerberoende som gör att jag bara vill ha mer och mer socker! Jag hade inga problem att äta godis eller bakverk varje dag, jag kanske inte åt så mycket (åt ex aldrig en hel godispåse) men jag åt lite och ofta, väldigt ofta. Jag kunde verkligen känna ett sug efter godis, bakverk mm… jag tror de flesta känner så ibland.

För någon månad sen började jag träna ordentligt och det gick bra men jag kände att maten och framför allt sockret hade en dålig påverkan på kroppen, ex så kände jag hur blodsockret for upp och ner, jag var ofta hungrig även om jag åt mer och hade inte energin jag önskade. Så jag bestämde mig för att ändra kosten och framför allt sluta med sockret, inte minska – sluta (så gott det går)! För nästan ett år sen slutade jag dricka läsk och andra sötade drycker så den delen var redan avklarad, sen har jag inte ätit godis, bakverk eller liknande på ca 2 månader och jag har undvikit så mycket socker som möjligt i ca 1 månad. Så stegvis har jag börjat jobba bort mitt sockerberoende.

När jag började kolla på innehållsförteckningen på de livsmedel som jag handlade så blev jag väldigt förvånad hur pass mycket socker som fanns i många livsmedel, jag visste att det fanns lite socker i det mesta men så pass mycket och i så mycket hade jag ingen aning om! Kolla själv på innehållsförteckningen nästa gång ni handlar! Många livsmedel som jag en gång köpte kommer inte mer ner i min korg! Det enda socker som jag inte bryr mig om är fruktsocker. Men allt annat socker undviker jag – även laktos. Vill jag ex ha grädde i maten så köper jag havregrädde eller soyagrädde, vill jag ha vispad grädde tar jag laktosfri vispgrädde och det funkar precis lika bra!

Första veckan utan socker gick helt okej men vecka nummer två och tre var hemska! Det var ungefär vid dem veckorna som påskgodis började skickas med posten och eftersom att jag jobbar på posten så såg jag massvis med godis hela dagarna på jobbet och alla pratade om allt godis som dom skulle äta på påsken osv. Jag är riktigt glad att jag tog mig igenom påsken utan att äta en enda godisbit eller annat sött! Dock blev det en hel del apelsiner eller bär med vispad grädde (osötad).

Vi har ändrat en hel del i vår kost hemma och framför allt har vi minskat rejält på mat som har snabba kolhydrater då detta påverkar sockersuget och vi har även minskat på det mättade fettet.  Vi äter vegetariskt mycket oftare och har hittat flera riktigt smarriga vegetariska recept som blivit vanliga middagar hos oss. Men generellt innehåller våra middagar mycket protein, bra fetter, fiber och en del kolhydrater. Äter vi ex pasta så är det i värsta fall fullkornspasta men vi äter även linspasta och liknande.

Eftersom att jag och Viktor inte behöver gå ner i vikt så måste få i oss en hel del kalorier, speciellt om man tränat. Så vi kan inte dra ner på kolhydrater och fetter, däremot väljer vi bra kvalitet på dessa.

Som exempel så äter jag ofta till frukost: äggröra på 2 ägg och en skvätt mjölk, 3 stekta kalkonskivor, en frukt och en avokado., ibland även en grov brödskiva till.

Livsmedelsverkets rekommendationer är att man ska äta 2-3 frukter och ca 2 nävar med grönsaker per dag (eller totalt 0,5 kg). Det kom jag verkligen inte upp i förut men jag tror att jag gör det idag.

För någon vecka sen smakade jag en bit av en 70 % chokladkaka och jag var tvungen att spotta ut den för det var alldeles för sött, snacka om skillnad från förut!

Min kropp mår extremt mycket bättre utan socker ex så får jag inte sockerfall mer, jag är piggare, har färre humörsvängningar och jag känner smaker bättre. Jag känner dessutom att mina matvanor kombinerat med bra träning har gjort mig mycket starkare och gett mig en mycket bättre kondition. Jag känner fortfarande sug efter sötsaker ibland men det är mycket enklare att putta bort suget och när jag får ett riktigt sötsug så är jag oftast hungrig så då äter jag mat istället och då är sötsuget borta!

Så med detta vill jag säga att det ÄR värt att sluta med socker, du kommer att må bättre i slutändan och det går att bli kvitt sötsuget!

Mina tips för att sluta med socker:

  • Börja stegvis – slutar du med allt på en gång kommer det att bli svårare, tro mig jag har provat det förut! Som jag skrev tidigare så slutade jag med alla sötade drycker först – ex läsk, juice, saft mm. Ta sen bort godis och bakverk, alt begränsa till ex en viss mängd en dag i veckan under en tid och sluta helt sen. Sluta till sist med allt socker – så gott det går.
  • Ät ordentligt – en bra frukost lägger grunden för dagen! Ät frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag. Känner du ett sötsug på kvällen så ta en kopp te, en frukt, en smörgås eller liknande.
  • Sov ordentligt – jag har märkt tydligt att om jag har sovit dåligt så ökar sockersuget.
  • Motionera – Man behöver inte spring en timme för att kalla det motion, men försök att gå minst 30 min i sträck varje dag, det är vad det tar att gå någon enstaka kilometer. Har man dessutom motionerat så sover man oftast bättre.
  • Det viktigaste av allt – Håll ut! I början kommer maten och frukt att kännas lite tråkigt men efterhand vänjer sig kroppen, men du måste bara hålla ut!
  • Få din ev partner på din sida! Jag har turen att Viktor inte är så förtjust i sötsaker så han känner sällan behovet av sånt, men om han nån gång vill äta sött och jag blivit sugen så har han påmint mig om att jag inte ska äta socker.

 

sockerberoende

2015 och 2016

30/12/2015

2015… vad ska man säga? Kan väl börja med att säga att det har varit ett riktigt tufft år och att det kommer bli ett långt blogginlägg 😉 Jag känner mig ärligt talat helt slutkörd efter det här året men jag hoppas och tror att 2016 blir lättare. Till en början blir det nog tufft innan jag har återhämtat mig men sen så! Jag hade 2015 bla tänkt göra GMU och med Kia hade jag tänkt starta i lydnadsklass 3, men dom två sakerna har det inte alls funnits plats med i år. GMU fick jag stryka pga jobbet och utöver bruks och tjänstehundsdelen har det inte funnits så mycket mer tid över när det gäller hundarna.

Året har varit ett hektiskt år där jag pressat mig själv hårdare än någonsin och jag känner mig extremt sliten. Den större delen av året har det lagts extremt mycket tid till patrulleringen. Under en lång period jobbade jag bara natt och då var det väldigt ofta som jag jobbade på natten och på dagen tränade jag inför certprovet, sen under de helgerna som vi hade kurstillfällen så var jag tvungen att tvärvända på dygnet och gå kurs hela dagarna och sen tvärvända tillbaka för att jobba natt måndag till fredag. Jag mins en månad när jag inte hade haft en enda ledig dag på 4 veckor, när jag väl fick min första lediga dag och när jag satte mig i soffan och skulle se en film och började slappna av så kände jag hur hjärtat rusade, jag blev skakig och hade ett tryck över bröstet. Då hade jag pressat mig för hårt och det var då jag förstod att jag inte kan göra ALLT. Patrullhundskursen har ofta varit rolig men jag är väldigt glad att den nu är över, nu kan jag slappna av mer och återhämta mig lite lättare. Ett problem jag har är ge för mycket. Jag måste försöka hitta ett sätt att bli mer lagom ibland för att inte köra slut på mig och komma ihåg att saker faktiskt kan vänta, jag behöver inte göra allt på en gång.

Jag har dock lärt mig extremt mycket det här året, jag har lärt mig mer om mig själv och min omgivning än något tidigare år. Jag känner mig nästan som en ny människa. Jag har fascinerats över hur pass dömande, respektlösa och egoistiska människor kan vara, det är många tidigare vänner som jag är väldigt glad att jag brutit kontakten med under året och dom kommer inte få sluka mer av min energi. Jag är otroligt less på folk som försöker trycka ner andra för att höja sig själva, men hur klyschigt det än låter så är jag övertygad om att det handlar om avundsjuka hos dessa människor som måste vara väldigt osäkra i sig själva. Nu försöker jag lägga min tid på saker och folk som får mig att må bra istället för att slösa tid på folk, som trots många chanser, fortfarande beter sig illa. Det är svårt att förändras om man tror att man aldrig kan ha fel.

Jag har inte bara lärt känna mig själv bättre utan jag har lärt känna Kia och Lea mycket bättre och oavsett vad folk kan säga så vet jag vad jag har i kopplet, ingen känner mina hundar bättre än mig.

20810_10153254539189861_3528555320913424065_n

Inför 2015 hade jag inga mål utan snarare drömmar. Jag hade inte alls någon hög motivation till tävling eller hunderiet över huvud taget.  Kan faktiskt säga att jag har rätt hög motivation idag!

Kia hade jag tänkt starta med i spår och hade som mål att ha en bra känsla på tävling. Vi körde akl och lkl med riktigt bra resultat och vi hade jätte kul på tävlingarna! Akl var vi de enda startande som ens var godkänd och det var 90,5 p ner till tvåan. Lägre klass var riktigt häftig. Vi fick ett väldigt tungt spår men Kia var som en bulldozer och bara pumpade på, inte ett dugg trött efter spåret och gjorde lydnaden riktigt fin. Totalt obrydd över nått omkring. Trodde aldrig vi skulle vinna lkl när det var så många startande men det var just över 30 p ner till tvåan. Kia är riktigt härlig att tävla med, mycket behaglig och bara fokuserad på uppgiften.

Kia genomförde MT och hon gjorde det riktigt fint. Men dagens höjdpunkt då var Rakkaus Arcas MT, han fick högst poäng på hela dagen och innan vi fick veta resultatet så visste jag att det var riktigt bra. Jag blev så stolt och så glad att jag började böla, fina killen! Han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. 530 poäng fick han och det var en fröjd att se han glida genom testet.

Certprovet med Kia började knakigt. Kia var i höglöpet och var inte fullt bekväm med att bli lyft, tror det var obehagligt när det blev sånt tryck på magen. På patrulleringen var hon inte sig själv men resten av provet gick riktigt bra. Andra dagen var spåret och Kia är riktigt duktig när det kommer till spår… förvånande på en schäfer va? Hon tog upptaget riktigt fint och spåret fortsatte sen upp och ner över ett berg, tät och blöt terräng. Hon bokstavligt släpade mig genom spåret. Efter spåret var jag så slut att jag höll på kräkas – det säger väl lite om vilket tempo vi hade! Efter två nervösa dagar var hon i alla fall godkänd tjänstehund! Även om provet inte gick som jag hoppats i alla delar så vet jag att även om Kia har en riktigt dålig dag så klarar hon de uppgifter hon ställs inför.

12079540_10153723890274861_1414902356584336615_n

Lea har haft ett dåligt år. Hon skadade korsbandet i början på året och sen följde flera månader av rehabilitering. Nu ska hon vara återställd men vi är ännu noggrannare med uppvärmning mm och mer försiktig med fartiga aktiviteter då Lea aldrig gör något halvdant.

2016 har jag faktiskt 2 mål med hundarna och resten är mer förhoppningar.

Kia och jag ska starta i hkl spår och lydnadsklass 3. Sen hoppas jag att vi blir uppflyttade till elitklass i spår och lydnad och även att vi kommer starta i sök. Sen har jag planen att försöka hitta en utställning så att man kan få en bedömning på Kia.

Lea ska jag fortsätta jobba på med som jag gör och förhoppningsvis kommer vi så långt att vi kan tävla.

Nu har jag skrivit nog om 2015, nu blickar vi framåt och önskar er alla ett riktigt gott nytt år!

För ett tag sen tog jag och Kalle initiativet till att styra upp en träningshelg i Umeå för dom som går patrullhundskursen med oss, vi blev några stycken och det blev en riktigt bra helg! Som tur är så behöver jag inte vänta så länge innan det är dags för ännu en träningshelg, redan imorgon (fredag) åker jag och Kia till Tåme för patrullhundskurs och helgen efter det åker vi igen – vi kommer alltså att ha haft tre helger i rad med patrullhundsträning!

Eftersom de flesta på patrullhundskursen kommer köra lydnadsprovet för patrullhundar i juni så låg lydnaden rätt högt i fokus under helgen – jag och några till har redan gjort bort lydnaden men vi tränar gärna lydnad ändå, dock mer mot tävling. Det såg riktigt bra ut för alla så om allt går som det ska tror jag inte att det är några problem för dom att klara lydnaden sen. Kia gick också bra, hon har ett fint frittfölj men det kan bli liiite bättre genom att få henne lite längre bak, så det tränade vi en hel del på och igår när jag tränade så såg jag faktiskt stora förbättringar. Vi tränade även en del på att Kia inte ska vara som en draghund i kopplet under framförgåendet och även den träningen gav resultat efter lite tips! Det blev några platsliggningar också, Kias första dolda på klubben, vilket gick jätte bra. Kia låg lugnt och tryggt alla gånger.

Emma_Kia-7447

Emma_Kia-7564

Alla hundar fick även varsitt fältspår och skogsspår. Jag är sjukt nöjd med Kias spår på fält! Det spåret hade legat drygt 3 timmar i STARK vind och var ett trappspår (90 graders vinkel efter varje 50 m) med några föremål. Kia spårade med hög intensitet och även om det blev svårt så slutade hon aldrig jobba och frågade mig aldrig, hon jobbade verkligen på jätte fint. Hon markerade även alla föremål och brydde sig inte om dom andra som var med i spåret.

Emma_Kia-7753

Spåret i skogen gick sådär, det var inget långt spår – typ bara 150 m eller nått som legat i 2 timmar. Kia tog vind på spåret och genade – där skulle jag ha stannat men jag följde inte min magkänsla (som jag insett i helgen att jag är dålig på i spåret!). Hon tog första föremålet men missade det andra. Dagen efter började Kia löpa. Dagen som Kia började löpa fick hon ett 500 m spår med 2 föremål + slut (leksak). Det spåret gick riiiktigt fint. Maria som lagt spåret hade gått lite hur som och dessutom blev det 4 vägövergångar där massor med hästar sprungit, men Kia höll sig till spåret. Så då var Kia sig själv igen. Idag fick Kia ett spår på nästan 1 km som även det gick bra.

Ljudövningarna i helgen gick bra. Det är så roligt att se att så fort jag tar fram grejerna jag har för patrulleringen så börjar Kia jobba – redan från bilen. Första dagen körde vi att Kia fick sitta och jobba en stund efter uppstart och så fick hon ta ett ljud från sittande ställning och det tog hon jätte fint. Sen fick figgen komma ut på stigen och jag startade upp henne igen och patrullerade ett par meter innan nästa ljud kom – som hon tog jätte fint även då. Andra dagen, dagen då hon inte riktigt var sig själv, skulle vi göra samma övning. Hon tog första ljudet jätte fint men patrulleringen blev inge bra då Kia bara ville dricka i en bäck (var riktigt varmt den dagen) Så vi vände om och tänkte patrullera tillbaka, då fick ”tyvärr” Kia vind på figgen innan jag hunnit starta patrulleringen. Hon fick springa till figgen då hon hittat denne, även om det inte blev som vi tänkt. Jag har kört ytterst få vindövningar med Kia så det var roligt att under helgen få se att vinden inte är några problem för henne.

Emma_Kia-7786

Nä nu blir det sängen så att man orkar med morgondagen, beräknar att vara i tåme runt 23 så det blir en lång dag! Här är iaf en film med lite blandat från helgen.

Ny träningsgrupp!

11/01/2015

Jag börjar verkligen känna hur motivationen till träning med hundarna sakta men säkert kommer tillbaka och det är nog främst på grund av att jag har fått en träningsgrupp i lydnad och spår! Äntligen måste jag säga! Sen jag flyttade till Umeå från Boden så har jag försökt få ihop en träningsgrupp men jag har inte lyckats få ihop nån grupp som har passat mig av olika orsaker som ex att vi har haft olika ambitioner mm, men nu känns det faktiskt riktigt bra! Det är ett härligt gäng som är riktigt engagerade och ambitiösa.

I helgen har vi faktiskt tränat både lördag och söndag. I lördags tränade vi spår och eftersom vi har snö i skogen så blev det hårda spår. Både Kia och Lea fick varsitt spår på rätt smittad terräng, spåren var på drygt 400-500 m som hade gåtts av en helt främmande människa. Det var några terrängskiften och 3 föremål + slut i varje spår, Kias spår gick dessutom ner för en trappa.

Kia gick jätte fint, hon har börjat stanna och checka i luften ibland sen vi har tränat mycket för patrullen men jag tänker inte lägga nån energi på att få bort det. Annars jobbade hon på fint, hade fina markeringar på föremålen – dock missade hon ett föremål som hon haft lite lätt att missa så den ska jag träna mer på utanför spåret ett tag. Men jag är jätte nöjd över spåret och hon hade dessutom folk som gick med i spåret och hon brydde sig inte om dom.

kont

Lea var taggad till tusen när jag tog ut henne så det tog ett tag innan hon hade fäst spåret för hon var som en yr höna i början. Men när hon hade gjort det så spårade hon kanon och hade jätte fina liggande markeringar vid föremålen – hon missade också ett föremål men det var ett föremål som var i början där hon var så gasad så det lägger jag ingen energi på utan istället lägger jag energi på att samla ihop henne innan jag släpper på henne på spåret om hon är så gasad igen.

Idag blev det lydnad och målet med Kia var egentligen att hon skulle få en massa störningsträning. Att träna bland de andra ekipagen var inga problem för Kia och hon brukar inte bry sig om sånt så innan vi åkte hem så fick de andra gå runt oss, prata och vifta med nån leksak medan vi körde frittfölj. Hon brydde sig inte nått om det och jag ville ändå få henne att bli lite störd så att jag kunde visa henne att hon inte ska bry sig om nått annat så vi provade att göra det svårare så vi körde frittfölj mellan två personer som kastade en boll mellan varandra. Det var lite jobbigt tyckte Kia som gärna ville ta bollen men efter två vändor till så gick det bra och hon hade fokus på mig så då fick jag ut det jag ville av träningen.

Lea hade jag som mål med att jag skulle kunna packa ihop henne. När jag körde första passet så var hon ganska gasad och lite pipig, pipet stegrade ett tag men jag fick ändå tyst på henne och när jag tog ut henne på nästa pass så var hon helt tyst! Vilken vinst för oss!

Det är så underbart att ha personer att träna med och speciellt när dom personerna vill träna lika mycket som jag! Jag jobbar som en tok i veckan men det blir ändå några träningspass med nya gruppen och jag är sjukt taggad! Tävlingssäsongen 2015 here we come!

ap

Mitt 2014

30/12/2014

Jag har just suttit och kollat igenom lite inlägg som jag har gjort under året och det är verkligen mycket som kan hända under ett år! Bara det att jag började året jätte taggad på att plugga till djurskyddsinspektör men idag har jag ingen lust alls till det och har ändrat mina framtidsplaner och tänk till framtiden helt – nu vill jag göra GMU istället och efter det får vi se och jag får helt enkelt ta det då och behöver inte planera framtiden. Jag vet inte exakt vad jag vill göra och det är ok! Det här året har varit en riktig berg och dalbana, det har varit ett otroligt tufft år men jag kommer gå ur detta år och in i det nya som en starkare person och just nu känner jag att inget kan besegra mig.

Något som har tagit stor plats och gett mig stor glädje detta år är försvarsmaktsbiten. Jag har haft en väldigt rolig och lärorik tid på patrullhundskursen och med mitt förband. Den biten har verkligen stärkt mig och Kia. Jag har dessutom ett helt annat tänk kring hundträning och inte minst mer förståelse för hundarna i olika situationer. Jag har helt enkelt blivit mycket bättre på att läsa hund.

Jag har blivit så stark i mig själv att jag inte accepterar om någon försöker trycka ner mig – och det utan att börja bråka, istället tar jag det som att den personen är avundsjuk, mår dåligt själv eller inte vet bättre. Inget ska få trycka ner mig men jag behöver inte köra samma fula spel utan istället vara den bättre människan.

I år har jag vågat mig ut och tävla lydnad igen. Jag och Kia har startat vår tävlingskarriär och jag kan idag känna att det inte är ett misslyckande om det inte går bra på en tävling. Det är faktiskt BARA en tävling och det är inte värt att lägga energi till att må dåligt över något sånt –  det är bara att försöka igen. Jag vet att det finns vissa personer som gärna ser oss falla, men helt ärligt så bryr jag mig inte. Vill dom lägga energi på att tänka på sånt så varsågod men det kommer inte få påverka mig. Jag och Kia har haft jätte roligt på tävlingarna i år och jag älskar verkligen att tävla med henne! Hon är så trygg och stabil samtidigt som hon har roligt och allt det smittar av sig. Jag längtar till nästa år, då ska vi tävla ännu mer! Nästa år ska vi satsa mer på brukset än lydnaden. Kia har en riktigt fin grund i både lydnaden och brukset så det känns bra inför det kommande tävlingsåret. Lea har också det och jag ska kämpa för att få bort ljudet så att vi kan tävla.

Kia är fortfarande väldigt omogen och jag vet att hon är en hund som kräver sin tid, inte minst för att hitta sig själv och det är också okej. Jag har märkt en stor skillnad på henne i år. Hon är tuffare och mer självständig samtidigt som hon är vildare än någonsin. Hon har verkligen tänts i år och hon börjar hitta sig själv. Hon är fortfarande omogen och har lite spökfasoner för sig men det kommer gå till sig och omogenheten har faktiskt sin charm.

Resultaten 2014 blev:

Jag och Kia har godkänt inträdesprov för patrullhundar och genomförd patrullhundskurs.

Kia har dessutom fått 1:a pris i lydnadsklass 1 och 2 samt godkänd exteriörbeskrivning.

”Målen” för 2015 är:

Inför nästa år har jag några mål, men dom är mer förhoppningar än mål. Jag kommer inte känna någon press att uppnå dom. De mål med mig själv är att jag ska fortsätta känna mig stark och klara utmaningar på ett bra sätt samt genomföra GMU.

Kia: Starta i spår och ta oss så långt som möjligt – med en bra känsla på tävlingarna!

Starta i lydnadsklass 3 och förhoppningsvis bli uppflyttade till elitklass.

Genomföra MT och förhoppningsvis klara det så hon får titeln KORAD.

Debutera i utställningsringen.

Lea: Godkänt BH-prov och jag hoppas kunna få ordning på pipet så att vi kan starta i lägre klass spår och ev i lydnadsklass elit.

10314536_10152391421904861_9085764853765572697_n

10426851_10152484925269861_4195600959938612332_n

A kullens 2014!

29/12/2014

Då är snart ännu ett år över och det är dags för en sammanfattning av året. Jag börjar med att sammanfatta vad som hänt med A kullen och sen kommer ett inlägg som handlar mer om mig och mina hundar. A kullen är fortfarande ung men flera har börjat tävla, med bra resultat. Dom och deras förare börjar hitta varandra och allt börjar falla på plats. Det är såklart jätte roligt att alla vill tävla med sina hundar, men jag är ännu gladare att alla tar sin tid och inte stressar ut och tävlar. Viktigaste är att man har roligt och det verkar alla ha!

Rakkaus Acamas ”Rask”

Tina och Rask är jag så stolta över! Detta år har dom verkligen utvecklats och lärt känna varandra mycket bättre. Rask är nog den ”svåraste” hunden ur A kullen som kräver en bra förare, men han är en otroligt rolig hund att jobba med. Han är väldigt lovande och jag tvekar inte på att Tina och Rask kommer nå alla mål dom vill uppnå!  Detta år så har Rask tagit 2 CERT och 2 BIR samt ett excellent på utställning. De har fått godkänt BH-prov och startat BSL 1. Sist men inte minst har han blivit godkänd på exteriörbeskrivningen och på MT och därmed fått titeln KORAD – Vilket är kennelns första korade hund (det endast 2 år och 2 månader gammal)!

Rakkaus Aros ”Rebuz”

Lilla älskade Rebuz. Han har inte haft ett lätt år. Han drog på sig en skada i ena knät som inte ville läka trots operation och efter ytterligare undersökningar visade det sig att han aldrig skulle bli bra. Rebuz fick tyvärr somna in 23/12. Han var en mycket lovande kille. Rebuz hann aldrig tävlas men han gjorde ett ”för-test” hos polisen där han visade sig mycket lämplig för fortsatt träning mot tjänst. Men meriter är inte allt och jag är väldigt ledsen över att denna fina kille inte finns med oss mer och över att Linn har förlorat sin vän.

Rakkaus Arcas

Arcas har fortsatt utvecklas i samma bana. Ska bli roligt att se denna herre göra sitt MT nästa år! Emelie jobbar som vanligt på jätte bra med Arcas och det är nog inte bara en av de bästa hundarna jag känner till utan även en av de mest vältränade hundar. En riktig muskelknutte, alltid lika imponerande att träffa han. Jag hoppas Emelie och Arcas får fortsätta i samma bana som de gjort! Resultaten för i år är 1:a pris i lydnadsklass 2 (på debuten), debuterat i IPO, blivit godkända på exteriörbeskrivningen samt fått R-CERT på utställning.

Rakkaus Amor ”Jos”

Trots att Jos bor i Finland så får jag ofta uppdateringar från Vuokko som gör ett jätte bra jobb med Jos, som inte heller är den lättaste av hundar. Jag är otroligt tacksam över alla uppdateringar jag får! Jos har startat flera gånger i HTM med bra resultat och de är nu i klass 2, han har godkänt uthållighetsprov (då även titeln AD) samt godkänt BH-prov!

Rakkaus Atox ”Loke”

Loke var sist ut att göra sitt MH och gjorde det i maj detta år. 5 månader senare gjorde han MT och blev godkänd, så nu väntar bara exteriörbeskrivningen så han får ut sin titel.

Rakkaus Annie ”Likka”

Lisa och Likka är verkligen ett ekipage som passar varandra som handen i handsken. Likka är en riktig charmör som är en kopia av sin mor. Jag har haft turen att få se dom tävla några gånger och det är alltid lika roligt att se deras samspel. Lisa och Likka startade tävlingssäsongen med akl spår där de blev uppflyttade på 286 p trots en pinne borta. Dom debuterade i klass 3, startade i lägre klass spår och blev uppflyttade. Det ska bli spännande att se vad de åstadkommer under 2015! Något som är extra roligt är att jag flertalet gånger under detta år har blivit kontaktad av folk som träffat Likka och alla är lika imponerade över henne – hon är en bra representant för rasen!

Rakkaus Anorith ”Lhyra”

Lhyra och Ewelina har verkligen blommat det här året! Det är så roligt att se att dom funnit varandra så bra och att bitarna börjar falla på plats. Lhyra är den bästa holländaren jag träffat, jag älskar verkligen mentaliteten på den damen och jag hoppas verkligen att det blir en Lhyra bäbis till mig nån dag! Lhyra och Ewelina började året med att bli godkända på inträdesprovet för patrullhundar, de har blivit uppflyttade till lägre klass spår, fått godkänt BH-prov, godkänd exteriörbeskrivning, tagit titeln RLD N och blivit uppflyttade till lydnadsklass 2 med klassvinst! Bra jobbat!

Tack alla kära valpköpare för allt jobb ni gör med era hundar, jag önskar er alla en god fortsättning!

aros2

Rakkaus Aros ”Rebuz” som valp ❤