Fortsättning från förra inlägget…

Ja då var det ju det här med skillnader på uppfödare. Det är ju så att i alla raser avlar uppfödarna för olika saker. De prioriterar olika och ser mellan fingrarna på olika saker  (vissa mer än andra). Ingen behöver bli orolig över att det här ska bli ett ”smuts kastar” inlägg, inga namn på uppfödare eller hundar kommer nämnas (iaf inte när det är något negativt). Är det någon som känner sig träffad kanske det finns orsak till det?

Jag tycker att man som uppfödare ska samarbeta med andra uppfödare inom samma ras för att gynna rasen, speciellt när det handlar om en så liten ras som holländsk herdehund. Under den tiden jag försökt komma igång med min kennel – hitta hanar, komma på namn, tips inför den kommande kullen osv, så har man stött på uppfödare som mer än gärna sträcker fram en hjälpande hand… medan andra inte gör det. Jag har absolut inga problem med att hjälpa och stötta andra uppfödare, snarare tvärt om. Däremot säger till om jag inte håller med någons åsikt. Nu är ju jag väldigt ny när det gäller uppfödning, men ingen är fullärd och det finns säkert alltid något man kan hjälpa även den mest kunnige uppfödaren med. Om inte annat med avelsdjur.
Som jag skrev i förra inlägget så tycker jag att det faktiskt är en rätt stor skillnad på de holländare jag träffat. När jag tänker efter är det faktiskt stor skillnad på vilken kennel de kommer ifrån. Tex de hundar jag träffat från canine for use (har däremot endast träffat hundar ur D kullen) är stabila, samarbetsvilliga, har stor kamplust, intensiva men utan att stressa upp sig, de har något slags inre lugn. Även Freak Le Chics som Lea kommer ifrån anser jag är en mycket bra uppfödare även om Emma inte haft många hh kullar än. Hon är kunnig, aktiv med sina hundar, hjälpsam och noga med vilka hundar hon använder i avel. Jag är inte rädd för att prata positivt om andra uppfödare, många pratar inte gott om andra uppfödare, kanske är de rädda att förlora valpköpare eller nått liknande. Men det är inte jag, även om det är många som har fått fram riktigt fina hundar så vet jag att jag också kommer få det. Som jag skrivit många gånger så har jag aldrig träffat en hund som Lea och jag tror de som får en valp efter henne kommer bli mycket nöjda, jag kan inte lova det, men jag, och många andra, tror väldigt starkt att hon kommer få riktigt bra avkommor efter sig. Vissa vill inte alls låna ut hundar till andra uppfödare utan håller dom för sig själv, medan andra mer än gärna vill att folk ska få chansen att använda deras linjer. Jag själv skulle bli hedrad om någon skulle vilja använda någon av hundarna från min kennel i avel.
Sen har jag träffat hundar från andra kennlar som jag inte blivit direkt imponerade av. Jag tror inte att man kan få fram hundar av hög kvalite om man har många kullar varje år, så kallad ”mass avel”, vad man tycker är det är upp till var och en. Sen anser inte jag att man är en seriös uppfödare om man inte är aktiv med sina hundar. Om man skaffar en ras som hh som är gjord för hårt arbete så tycker jag att man ska ha hunden till tävling eller tjänst, speciellt om man är uppfödare av rasen. Jag tycker inte en hh ska springa i hundgård större delen av sitt liv, gå på promenader och nångång då och då få mental aktivering i form av ett spår eller liknande. Men det är bara vad jag tycker. Sen är vissa noggrannare än andra när det gäller vad för hundar som ska gå i avel. Det finns många som sett mellan fingrarna på många saker jag tycker är viktigt att plocka fram. Tex så kommer jag alltid att röntga mina hundar för hd och ed även om ed röntgen inte är ett krav hos hh. Men det är en ras som ska jobba hårt och då tycker jag man ska se till att armbågarna är ok. Det skadar aldrig att röntga, i sämsta fall avlar man inte på hunden, men har den ed fel tycker jag inte att den ska gå i avel. Bättre att vara ärlig än att blunda.
När jag nu nämnt lite om andra uppfödare kanske jag även ska yttra mig om vad för slags uppfödare vill jag vara då? Jag har aldrig varit en person som tycker att utställning är en nödvändighet, vad jag tycker om utställning och ”utställningsfolk” får inte plats i detta inlägg. Skulle jag få bestämma skulle det räcka med en exteriörbeskrivning som avgör vad för kvalite hunden har utseendemässigt, inte att man ska springa runt på utställningar och försöka få championat osv. Tycker inte utställning gynnar hunden det minsta… kanske då som valpar i form av social träning och hantering. Jag kommer aldrig ha utseende som prio ett, det är bara ett plus om hunden fått ett cert. Däremot ska hunden såklart ha en kropp som klarar stora påfrestningar under arbete. Men om öronen är lite stora, de har en vit fläck rakt i pannan, lite stor osv spelar inte någon större roll för mig så länge de inte påverkar hunden. Sen vill man ju såklart inte att någon hund ska ha något extremt ”skönhetsfel”, typ en kritvit holländare. Jag vill få fram hundar som är utmärkta hundar för arbete som samtidigt utan problem kan ta på sig rollen som sällskapshund. Jag kommer vara mycket noga med vilka hundar jag använder i avel, det är trotts allt deras avkommor som visar vilken uppfödare jag är. Så för mig ska mentalitet och hälsa gå hand i hand medan utseendet går bredvid

Nu vart det långt, så får fortsätta mina tankar vid ett senare tillfälle!

Lite tankar kring valp och holländare

Det känns som att våran planerade kull närmar sig med stormsteg. Jag har mina aningar om att Lea ev börjar löpa lite tidigare än normalt i år, får väl se om jag har rätt!
Ända sen jag var liten har jag haft en dröm om att bli uppfödare. Ursprungligen är min dröm att föda upp schäfer med mål att ha ett rykte att föda upp mentalt starka hundar, som är utmärkta tävlings och tjänstehundar men som även har en bra hälsa. Jag kommer en dag att köpa en schäfer som jag kan tävla med och förhoppningsvis avla på. Men det blev först en holländare då jag ville ha en hund jag även kunde köra agility med samt att jag tycker det är otroligt svårt att hitta en schäfer som har de delar jag vill ha, främst då hälsomässigt. Jag känner att det är mer en chansning med schäfern än med de flesta andra raser, man kan aldrig veta i förväg om man får en hund med hd och/eller ed fel, med dagens schäfer har inte den bästa statistiken. Tro mig jag har kollat överallt efter schäferkullar, men är det inte hd som spökar i linjerna är det nått annat, de kanske inte är efter de ”bästa” bruksschäfrarna, utan mer sällskapshundar eller de kan brista i mentaliteten osv. Det känns otroligt svårt att hitta en bra schäfer idag. Tror det är många som håller med mig om det! Jag är väldigt sugen på att skaffa en till hund och min första tanke gick åt att skaffa en schäfer, men jag har inte hittat någon kull än som jag tror kommer passa mig så just nu är jag inne på en till holländare. Jag har bestämt att till hösten ska jag ha en valp och antingen blir det en schäfer valp, en importerad holländartik eller om det är någon valp efter Lea som jag fastnar extra mycket för. Vi får helt enkelt se när tiden är inne!
Som sagt närmar sig våran första kull. Jag har mitt kennelnamn och har planerat den kommande kullen in i minsta detalj, men jag kan inte säga att jag är en uppfödare förrän kullen är här. Det är nog många som har holländare som inte har någon aning om vem jag är, många som har hh bor lite mer söderut och där är vi i princip aldrig. Men när Leas kull har flyttat till sina nya hem så kommer vi börja ta oss neråt när vi kan så man får träffa fler holländare och deras ägare. Jag har ändå lyckats träffa en hel del hh ur flera olika linjer och faktiskt är det en hel del skillnader på hundarna. Hittills måste jag säga att de bästa holländarna jag träffat är ur Leas kull. FLC Aggron är en hane som jag träffat en gång men som jag aldrig kommer glömma, hittills är det ingen hane som överträffat han. Social, stabil, arbetsvillig, lugn och som även har det jag tycker är så speciellt med Lea – ett hjärta av guld. Även de avkommor jag träffat efter han har varit väldigt fina. När det gäller tikar tycker jag inte att jag har träffat någon tik som är som Lea. De jag träffat har varit ”vassare” än henne. Lea är en otroligt vänlig tik och hon har verkligen ett hjärta av guld. Hon är inte alls en sån som blir kaxig, däremot kan hon säga ifrån om det behövs. Jag har nog inte heller träffat en hh som är mer social än Lea. När FLC A kull var drygt 6 månader(?) var vi ner till sthlm och träffade Emma Norin och de andra ur Leas kull. Redan då såg man tydligt att Lea var väldigt social, ingen bråkstake utan var det någon som var lite kaxig vände hon bara rumpan till – som hon även gör idag. Man kan verkligen lita på Lea. Hon är alltid lös på promenader och jag vet att kommer det ett rådjur på vägen skulle hon inte springa efter, hon skulle aldrig hoppa på en hund eller springa fram till ett barn. Men skulle hon få träffa en hund, ett annat djur eller ett barn är hon jätte fin. Glad, busig och mycket snäll. Samtidigt har hon en jävla kamplust och älskar att jobba. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har fått en sån fin tik att få starta min avel på, jag tror hon kommer bidra till en jätte bra grund för min kennel. Hittills känns det som att holländarna är rätt olika varandra både när det gäller utseendemässigt och mentalt. Det är ju så med alla raser, men för mig känns det som att det är en ganska stor skillnad när det gäller holländarna. Men alla uppfödare är olika och avlar för olika saker.

Fortsättning följer….

Valpar

Leas bror Aggron fick för ett tag sen sin andra kull och han har hittills 15 avkommor. Igår fick Leas syster Altaria (arga) sin första kull och det blev en stor kull på hela 12 valpar! Dessutom fick Leas mamma sin sista(?) kull i slutet på 2011 som nyligen blev leveransklar, hon har fått 3 kullar och totalt 27 valpar – ett snitt på 9 valpar per kull. Så vi får se om Lea följer trenden med stora kullar. Jag längtar bara mer och mer till våra valpar och framför allt nu när det är så många som har det. Det kanske märks att jag tycker att det är jätte roligt att följa Leas syskon och veta hur det går för dom, samt alla deras avkommor.

Kunde inte låta bli att sno två bilder på Arga (Altaria) och alla hennes 12 små valpar! Så duktig tjej som födde alla på 5 timmar, kan tänka mig att hon var helt slut efteråt.