Hundvakt

Ikväll är vi hundvakt åt Ludde “Luddis”. En av Leas favoriter!

På en prommis med gänget

Ludde drar runt Lea i korgen

 

 

Varför ta pinnar när man kan ta träd??

Fortsättning från förra inlägget…

Ja då var det ju det här med skillnader på uppfödare. Det är ju så att i alla raser avlar uppfödarna för olika saker. De prioriterar olika och ser mellan fingrarna på olika saker  (vissa mer än andra). Ingen behöver bli orolig över att det här ska bli ett ”smuts kastar” inlägg, inga namn på uppfödare eller hundar kommer nämnas (iaf inte när det är något negativt). Är det någon som känner sig träffad kanske det finns orsak till det?

Jag tycker att man som uppfödare ska samarbeta med andra uppfödare inom samma ras för att gynna rasen, speciellt när det handlar om en så liten ras som holländsk herdehund. Under den tiden jag försökt komma igång med min kennel – hitta hanar, komma på namn, tips inför den kommande kullen osv, så har man stött på uppfödare som mer än gärna sträcker fram en hjälpande hand… medan andra inte gör det. Jag har absolut inga problem med att hjälpa och stötta andra uppfödare, snarare tvärt om. Däremot säger till om jag inte håller med någons åsikt. Nu är ju jag väldigt ny när det gäller uppfödning, men ingen är fullärd och det finns säkert alltid något man kan hjälpa även den mest kunnige uppfödaren med. Om inte annat med avelsdjur.
Som jag skrev i förra inlägget så tycker jag att det faktiskt är en rätt stor skillnad på de holländare jag träffat. När jag tänker efter är det faktiskt stor skillnad på vilken kennel de kommer ifrån. Tex de hundar jag träffat från canine for use (har däremot endast träffat hundar ur D kullen) är stabila, samarbetsvilliga, har stor kamplust, intensiva men utan att stressa upp sig, de har något slags inre lugn. Även Freak Le Chics som Lea kommer ifrån anser jag är en mycket bra uppfödare även om Emma inte haft många hh kullar än. Hon är kunnig, aktiv med sina hundar, hjälpsam och noga med vilka hundar hon använder i avel. Jag är inte rädd för att prata positivt om andra uppfödare, många pratar inte gott om andra uppfödare, kanske är de rädda att förlora valpköpare eller nått liknande. Men det är inte jag, även om det är många som har fått fram riktigt fina hundar så vet jag att jag också kommer få det. Som jag skrivit många gånger så har jag aldrig träffat en hund som Lea och jag tror de som får en valp efter henne kommer bli mycket nöjda, jag kan inte lova det, men jag, och många andra, tror väldigt starkt att hon kommer få riktigt bra avkommor efter sig. Vissa vill inte alls låna ut hundar till andra uppfödare utan håller dom för sig själv, medan andra mer än gärna vill att folk ska få chansen att använda deras linjer. Jag själv skulle bli hedrad om någon skulle vilja använda någon av hundarna från min kennel i avel.
Sen har jag träffat hundar från andra kennlar som jag inte blivit direkt imponerade av. Jag tror inte att man kan få fram hundar av hög kvalite om man har många kullar varje år, så kallad ”mass avel”, vad man tycker är det är upp till var och en. Sen anser inte jag att man är en seriös uppfödare om man inte är aktiv med sina hundar. Om man skaffar en ras som hh som är gjord för hårt arbete så tycker jag att man ska ha hunden till tävling eller tjänst, speciellt om man är uppfödare av rasen. Jag tycker inte en hh ska springa i hundgård större delen av sitt liv, gå på promenader och nångång då och då få mental aktivering i form av ett spår eller liknande. Men det är bara vad jag tycker. Sen är vissa noggrannare än andra när det gäller vad för hundar som ska gå i avel. Det finns många som sett mellan fingrarna på många saker jag tycker är viktigt att plocka fram. Tex så kommer jag alltid att röntga mina hundar för hd och ed även om ed röntgen inte är ett krav hos hh. Men det är en ras som ska jobba hårt och då tycker jag man ska se till att armbågarna är ok. Det skadar aldrig att röntga, i sämsta fall avlar man inte på hunden, men har den ed fel tycker jag inte att den ska gå i avel. Bättre att vara ärlig än att blunda.
När jag nu nämnt lite om andra uppfödare kanske jag även ska yttra mig om vad för slags uppfödare vill jag vara då? Jag har aldrig varit en person som tycker att utställning är en nödvändighet, vad jag tycker om utställning och ”utställningsfolk” får inte plats i detta inlägg. Skulle jag få bestämma skulle det räcka med en exteriörbeskrivning som avgör vad för kvalite hunden har utseendemässigt, inte att man ska springa runt på utställningar och försöka få championat osv. Tycker inte utställning gynnar hunden det minsta… kanske då som valpar i form av social träning och hantering. Jag kommer aldrig ha utseende som prio ett, det är bara ett plus om hunden fått ett cert. Däremot ska hunden såklart ha en kropp som klarar stora påfrestningar under arbete. Men om öronen är lite stora, de har en vit fläck rakt i pannan, lite stor osv spelar inte någon större roll för mig så länge de inte påverkar hunden. Sen vill man ju såklart inte att någon hund ska ha något extremt “skönhetsfel”, typ en kritvit holländare. Jag vill få fram hundar som är utmärkta hundar för arbete som samtidigt utan problem kan ta på sig rollen som sällskapshund. Jag kommer vara mycket noga med vilka hundar jag använder i avel, det är trotts allt deras avkommor som visar vilken uppfödare jag är. Så för mig ska mentalitet och hälsa gå hand i hand medan utseendet går bredvid

Nu vart det långt, så får fortsätta mina tankar vid ett senare tillfälle!

Lite tankar kring valp och holländare

Det känns som att våran planerade kull närmar sig med stormsteg. Jag har mina aningar om att Lea ev börjar löpa lite tidigare än normalt i år, får väl se om jag har rätt!
Ända sen jag var liten har jag haft en dröm om att bli uppfödare. Ursprungligen är min dröm att föda upp schäfer med mål att ha ett rykte att föda upp mentalt starka hundar, som är utmärkta tävlings och tjänstehundar men som även har en bra hälsa. Jag kommer en dag att köpa en schäfer som jag kan tävla med och förhoppningsvis avla på. Men det blev först en holländare då jag ville ha en hund jag även kunde köra agility med samt att jag tycker det är otroligt svårt att hitta en schäfer som har de delar jag vill ha, främst då hälsomässigt. Jag känner att det är mer en chansning med schäfern än med de flesta andra raser, man kan aldrig veta i förväg om man får en hund med hd och/eller ed fel, med dagens schäfer har inte den bästa statistiken. Tro mig jag har kollat överallt efter schäferkullar, men är det inte hd som spökar i linjerna är det nått annat, de kanske inte är efter de ”bästa” bruksschäfrarna, utan mer sällskapshundar eller de kan brista i mentaliteten osv. Det känns otroligt svårt att hitta en bra schäfer idag. Tror det är många som håller med mig om det! Jag är väldigt sugen på att skaffa en till hund och min första tanke gick åt att skaffa en schäfer, men jag har inte hittat någon kull än som jag tror kommer passa mig så just nu är jag inne på en till holländare. Jag har bestämt att till hösten ska jag ha en valp och antingen blir det en schäfer valp, en importerad holländartik eller om det är någon valp efter Lea som jag fastnar extra mycket för. Vi får helt enkelt se när tiden är inne!
Som sagt närmar sig våran första kull. Jag har mitt kennelnamn och har planerat den kommande kullen in i minsta detalj, men jag kan inte säga att jag är en uppfödare förrän kullen är här. Det är nog många som har holländare som inte har någon aning om vem jag är, många som har hh bor lite mer söderut och där är vi i princip aldrig. Men när Leas kull har flyttat till sina nya hem så kommer vi börja ta oss neråt när vi kan så man får träffa fler holländare och deras ägare. Jag har ändå lyckats träffa en hel del hh ur flera olika linjer och faktiskt är det en hel del skillnader på hundarna. Hittills måste jag säga att de bästa holländarna jag träffat är ur Leas kull. FLC Aggron är en hane som jag träffat en gång men som jag aldrig kommer glömma, hittills är det ingen hane som överträffat han. Social, stabil, arbetsvillig, lugn och som även har det jag tycker är så speciellt med Lea – ett hjärta av guld. Även de avkommor jag träffat efter han har varit väldigt fina. När det gäller tikar tycker jag inte att jag har träffat någon tik som är som Lea. De jag träffat har varit ”vassare” än henne. Lea är en otroligt vänlig tik och hon har verkligen ett hjärta av guld. Hon är inte alls en sån som blir kaxig, däremot kan hon säga ifrån om det behövs. Jag har nog inte heller träffat en hh som är mer social än Lea. När FLC A kull var drygt 6 månader(?) var vi ner till sthlm och träffade Emma Norin och de andra ur Leas kull. Redan då såg man tydligt att Lea var väldigt social, ingen bråkstake utan var det någon som var lite kaxig vände hon bara rumpan till – som hon även gör idag. Man kan verkligen lita på Lea. Hon är alltid lös på promenader och jag vet att kommer det ett rådjur på vägen skulle hon inte springa efter, hon skulle aldrig hoppa på en hund eller springa fram till ett barn. Men skulle hon få träffa en hund, ett annat djur eller ett barn är hon jätte fin. Glad, busig och mycket snäll. Samtidigt har hon en jävla kamplust och älskar att jobba. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har fått en sån fin tik att få starta min avel på, jag tror hon kommer bidra till en jätte bra grund för min kennel. Hittills känns det som att holländarna är rätt olika varandra både när det gäller utseendemässigt och mentalt. Det är ju så med alla raser, men för mig känns det som att det är en ganska stor skillnad när det gäller holländarna. Men alla uppfödare är olika och avlar för olika saker.

Fortsättning följer….

Valpar

Leas bror Aggron fick för ett tag sen sin andra kull och han har hittills 15 avkommor. Igår fick Leas syster Altaria (arga) sin första kull och det blev en stor kull på hela 12 valpar! Dessutom fick Leas mamma sin sista(?) kull i slutet på 2011 som nyligen blev leveransklar, hon har fått 3 kullar och totalt 27 valpar – ett snitt på 9 valpar per kull. Så vi får se om Lea följer trenden med stora kullar. Jag längtar bara mer och mer till våra valpar och framför allt nu när det är så många som har det. Det kanske märks att jag tycker att det är jätte roligt att följa Leas syskon och veta hur det går för dom, samt alla deras avkommor.

Kunde inte låta bli att sno två bilder på Arga (Altaria) och alla hennes 12 små valpar! Så duktig tjej som födde alla på 5 timmar, kan tänka mig att hon var helt slut efteråt.

Spår film och nytt år

Detta år har det hänt mycket, inte så jätte mycket på just hundfronten utan mest privat. Men detta har iaf hänt:

> 2011 invigdes med en dunderförkylning, har aldrig varit så sjuk. Nyårsafton blev inte världens bästa, men ändå riktigt mysig. Jag och viktor var nämligen båda förkylda så det blev en riktigt lugn dag. Jag var jätte förkyld i tre veckor och småförkyld i säker 2 månader och under en av de första veckorna fick vi hem ett yrväder i form av en randig hanhund – czylwiks Erox, det var inte alls planerat utan det blev ett väldigt hastigt beslut. Han skulle bo hos oss tills hans uppfödare hittat en ny ägare, men pga att jag var så pass sjuk så länge så kunde jag inte ta tag i hans problem så som han hade behövt, jag var sängliggandes nästan varannan dag och de andra dagarna orkade jag ändå knappt göra nått, så han skickades till uppfödaren i förväg, eller han bodde faktiskt hos oss i nästan två månader. Det skulle krävas otroligt mycket jobb för att få han att bli en lugn och stabil hund, i det ingår det ju såklart en hel del motion som jag inte kunde ge. Viktor var ut med hundarna, men det blev för jobbigt för honom att ta hand om tre hundar när den ena krävde så mycket. Jag ville inte kräva av Viktor att ta hand om Erox åt mig när det var mitt val att ta hem han. Jag har inte hört nå mer om Erox på ett väldigt bra tag, men han är hos uppfödaren och jag vet inte alls vad de tänkt göra med han.

>I februari fick jag Leas Hd & ed resultat vilket inte kunde varit bättre -Hd a ed ua! Jag sa även upp mig från mitt jobb på hemtjänsten i Holmsund pga att jag inte tålde min chef, det sägs att alla någon gång kommer ha en riktigt dålig chef… det här var väl min. Jag ångrar absolut inte mitt val det är aldrig värt att jobba för någon som hackar på alla.

>I mars började jag mitt nya jobb som personlig assistent och jag jobbar fortfarande som det! Det är absolut det roligaste jobb jag haft! Katinka fyllde 6 år den 17 mars.

>April var lite av en månad då det inte hände så mycket. Mycket pga att hundarna löpte.

>I maj for jag och min kära vän Marie med våra hundar till Luleå på ett läger där vi hoppades få en “kick” som satte fart på vår motivation. Men lägret hoppade vi av andra dagen pga att det inte alls uppnådde våra förväntningar. Enya fyllde 6 år den 25e. Den här månaden började Enya för första gången reagera på sina dåliga höfter, efter en rimadyl kur i några veckor samt strikt vila så fick hon sen börja med Previcox som hon nu ska äta resten av hennes liv. Medicinen har gjort henne piggare än nånsin och hon har aldrig ont.

>Juni så skickade jag in ansökan om kennelnamn. Jag och Viktor var på en minisemester med hundarna till Sundsvall i 5 dagar. Jag for runt i norr och bakdömde på tävlingar.

>I juli tävlade jag och Lea i klass 3 i lydnad och blev uppflyttade med en klassvinst. Jag och Viktor bokade även en utlandsresa till Dubai!

>I Augusti var vi på lite småresor, bla till Boden och till en stuga runt Burträsk. Vi var även till fjällen i några dagar och plockade svamp.

>I September gjorde jag det sista domarprovet, vilket jag tyvärr inte klarade. Men det blir omprov senare. Jag fick även mitt kennelnamn som då blev Rakkaus som betyder Kärlek på finska.

>I Oktober firade jag och Viktor 2 år tillsammans. Vi for även till Dubai fram till den 8 november, en resa jag aldrig kommer glömma! Vi förlovade oss även den 27 oktober i Dubai, samma dag som Lea fyllde tre år.

> November börjades i Dubai, min födelsedag firades där med en ökensafari. När vi kom hem jobbade jag mycket, för mycket så efter ett tag var jag tvungen att gå ner lite i tjänst.

> I December har jag jobbat på och även avslutat de vikariat jag haft hela hösten. I Januari hoppar jag på ett nytt hos en person jag älskar att jobba hos! Enyas mamma Freja har fått somna in. Vi har firat jul hos oss tillsammans med min familj och igår var vi till veterinären med Enya. Enya kommer få inviga året i en tratt

Det var en del av vårat 2011! Idag har jag tränat med hundarna. Lea har fått träna både lydnad och spår medan Enya har “bara” fått träna lydnad. Leas spår troddejag skulle gå sämre än det gick då jag la det på en äng med högt gräs som det nyss hade snöat på, det fick ligga i drygt 1 1/2 timme och under den tiden hade det snöat på spåret. Men jag är väldigt nöjd, hon var bara lite för snabb ibland, det är så länge sen hon spårade så hon var lite het. En del av spåret har jag filmat så nedan har ni en film! Första filmen på när Lea spårar faktiskt.

 

Nu ska jag och min älskling gå och göra i ordning våran tre rätters middag!

Gott nytt år!

Veterinär besök

Idag har jag och viktor fått åka lite hastigt till veterinären med Enya efter att hon blödde ur rumpan. Hon har i nån dag gnagt och slickat MYCKET i rumpan och det har även kommit brun vätska från henne. Första tanken var att det är analsäckarna, men eftersom det inte luktade nått och hon dessutom aldrig på sina 6 1/2 år haft problem med dom så trodde jag det kunde vara nått annat. I morse såg jag att det var blod på golvet efter hon suttit, så då hörde jag av mig till veterinären och fick en tid rätt snabbt. Veterinären var samma som vi alltid har, en veterinär som jag tycker är väldigt bra på att hantera djur. Men idag tyckte jag inte vårat besök gav så mycket. De tömde analsäckarna och hon sa att Enya blödde från ett sår hon fått av allt kliande. Men jag är fortfarande tveksam på att det verkligen är analsäckarna som spökade så vi får väl se om hon blir bra nu eller om det fortsätter vara likadant. Jag tyckte de kollade igenom henne för snabbt för att verkligen kunna säga att det var just analsäckarna som orsakade allt – det var bara upp på bordet, tömma analsäckarna och sen hem med en tratt. Varför jag tvekar är för att katinka, mamma och pappas hund, har i hela sitt liv haft problem med analsäckarna och de “symptom” Enya hade liknar inte alls det som Tinka haft. Men man får väl lita på veterinären, bara att åka tillbaka om det inte blir bra.

Enya har haft tratt en gång tidigare men då fanns inte Lea. Enya är en sån hund som struntar i att hon har en stor rätt vass och hårt strut på huvudet. Hon går rakt in i allt och tar nått stop ja då tar hon bara i hårdare – hon SKA förbi. Inte alltid så toppen om hon går in i en och bara trycker på

Lea däremot har aldrig sett en tratt så när Enya fick på sig tratten och gick omkring fick Lea värsta busrycket och skulle bita och slita i tratten, sötnöt.

Enya i sin tratt. Öronen är så stora så de får inte riktigt plats

Imorgon ska vi inviga det nya året, vi hade tänkt åka till Haparanda och vara med min släkt. Men då fick vi i veckan veta att viktor fått ett nytt jobb som han börjar på måndag, vilket innebär att hade vi åkt till Haparanda hade det blivit väldigt stressig eftersom vi då hade åkt idag och åkt hem på söndag. Vi har blivit bortbjudna till några bekanta, men vi ska nog bara vara hemma han och jag då vi inte alls har lust att festa. Faktiskt så har vi haft folk runt oss dygnet runt i tre veckor så det ska bli skönt att bara vara vi.

Nu blir det middag.

Vi önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!

 

Då var julen över

Våran jul firades hos oss tillsammans med min mamma, pappa och syster. Jag och Viktor hade ordnat det riktigt mysigt med bla våran första egna julgran. Vi fixade maten – gjorde köttbullar, griljerade skinka, gjorde janssons mm. Innan vi åt våran julmiddag åkte vi till Viktors föräldrars hem där även hans farmor, farfar och bror var. Vi sa god jul och lämnade lite julklappar till dom.

När vi kom hem såg vi att hundarna haft roligt. Jag hade köpt varsitt grisöra till hundarna, slagit in öronen i papper och slängt dom längst bak i granen. Men hundarna hade på något sätt tagit sig dit och ätit upp sina grisöron. De hade även hunnit med att öppna ett paket till pappa som var nån korg som innehöll allt från nötter till frukt. De hann smaka på nötter och någon choklad, men de verkade då inte alls må dåligt av det, men vilka tjuvar.

Resten av kvällen åt vi god mat (och mycket mat), såg mysiga filmer och bara umgicks. Såklart öppnade vi en hel del julklappar och alla blev väldigt nöjda över alla sina presenter. Det jag blev mest glad över var en present från Viktor, min älskling. Jag fick en massage på ett spa med lavastenar och nån behandling för händerna samt en valfri ansiktsbehandling, ska bli underbart!

Nedan har ni lite bilder från våran jul 2011

Mamma och Enya myser

Våran julgran

Katinka fick sig ett julbad efter att ha rullat sig i nånting illaluktande på våran julpromenad

Viktor och Ida väntar med kurrande magar på julmaten

Mamma fick äran att dela ut julklapparna i år

Jag och Viktor, julmys innan middagen

Julen kan vara ganska ansträngande, Lea kröp upp i husses famn på kvällen och somnade fort.

God Jul!

Nu blir det Kalle anka på tv och sen ett besök till viktors föräldrar innan vi äter julmiddag!

Ha en riktigt god jul!

Knashundar – film